Ångesten..

Ångesten kryper inom mig.. Jag vet snart varken ut eller in..

Jag sitter här som ett fån, alla andra har sina lyckliga familjer å planerar julefriden i lugn å ro.. Själv sitter man här å har inte ens en jul att fira.. Det är verkligen olika från folk till folk.. Jag önskar att jag också kände denna glädje, som jag förr om åren kände, inför att fira jul.. Men.. Ingenting är sig längre likt, det är bara så.........

Anledningen till att jag mår så dåligt är nog den att jag nu insett detta...... Att jag insett hur dåligt jag mår OCH att jag insett att jag inte kan ta mig ur det här själv..! Detta handlar om en grop som jag grävt, genom att stänga mina problem inom mig, under alldeles fööööör många år, så nu klarar jag inte av att gräva mig ur själv......

Jag önskar att jag bara kunde krypa ner genom ett hål å landa någonstans där det aldrig går att ta sig upp igen.. Där alla bekymmer försvinner, men det innebär också att man aldrig mer kan komma tebax till livet..

Det är vad jag vill... Kan någon hjälpa mig?

Tänkte att jag skulle gå till en psykolog efter jul & nyårshelgen, men.. Det kommer inte att hålla att gå hemma så länge.. Jag VET det..! Jag har nog aldrig mått så här dåligt förut!!!!! Kan det bara ta slut, kan det bara sluta?!?!

Jag orkar inte må så här dåligt längre..
Det har nu nått sin fullständiga gräns!!
Jag orkar inte mera.....

Hur gick detta till?

Tänker på:
Hur fan kan det bli så här? Detta måste ju vara ett mirakel? Jag ringde till akutgyn idag, dit jag gått på alla mina undersökningar sen jag började blöda, och missfallet var ett faktum.. Pia som jag pratade med där, hon förstod ingenting.. Absolut ingenting! Alltså.. Hon förstod ju vad jag sa till henne, men.. Hon förstod inte hur det kunnat bli så här.. Det gör inte jag heller..! Allt är ett stort mysterium.. Iallafall.. Hon har BEORDRAT mig att direkt på Måndag morgon kontakta MVC här & BEORDRA dom att direkt ta emot mig & undersöka mig ordentligt med Ultraljud! Vi får se var detta slutar?!?!?!!?!?!?!

Känsla:
Obehaglig, illa till mods.. :-/

Lyssnar på:
Rösterna i huvudet! :-/

Det var inte någon mens!!

Den där mensen som jag fick.. Ohh va lättad jag kände mig.. Trodde allt var över nu.. Kändes skönt..

Men.. Inte då!!!

Blödde i 6 dagar.. Min mens är normalt 5 dagar.. Å från sista menstruationsdag till nästa menstruations första dag, är det ALLTID exakt 21 dagar för mig.. Nu var mensen 6 dagar, å jag tänkte, ska den inte sluta snart..?!?! *trött på å blöda* Åsså slutar den.. Idag är det den sjunde dagen och jag har inte blö.tt någonting alls idag..

Inte förrän för några timmar sedan, då det bara sa POFF!!!, åsså störtblödde det.. Jag gick på toa.. Blödde massor.. Ropade dit hjärtat & sa till honom:

"Är detta verkligen normalt??? Kan detta verkligen vara normalt??? Det är ju massor av blod!!!!"

Han funderade å gick å satte sig i soffan igen..... Jag torkade mig & drog på mig byxorna igen.. Inte mer med det liksom.. Gick ut å började leta mina gravtest, tänkte, nu kollar jag fan fast jag har mens.. Hittade dom, satte mig i soffan för att ta ut dom ur paketet som alltsammans ligger i.. Precis när jag hunnit landa med rumpan io soffan så reser jag mig hastigt upp igen..

"FY FAN!!", utbrister jag.. "Jag kan INTE sitta i den här soffan!! Jag vågar fan inte det!! Det här e ju helt sjukt, det bara forsar blod!!", utbrister jag därefter.. Varpå jag går på toa igen å sätter mig...... :-(

DUNS!!!!, låter det bara.. *tittar ner & tar upp*

FY FAAAAN!! Det är inte sant.. En bebis.. Det var en bebis till....

Vi skulle ha tvillingar..!!!! Vi skulle ha tvillingar..!!!!

Chockad & förtvivlad.. Skriver mer imårrn....
(Om jag orkar)

Yahoo ~ Äntligen

Jag fick faktiskt min FÖRSTA (och efterlängtade) mens efter missfallet idag, så det var verkligen en otrolig lättnad.. En otrolig befrielse..! :-)

NU är det ÄNTLIGEN över..!

NU kan Vi äntligen gå vidare & jobba vidare på vår lilla efterlängtade lilla

bebis & sluta oroa oss för alla komplikationer vid missfall, osv osv..! :-PpP

Jag ville bara dela min glädje med er, men nu kilar jag vidare..! :-)

Chokladpuddingen väntar.... *muhahaha* :-)

Typiskt mensdrag eller vadå..?!

*laughting out loud*

Hur blev det såhär?

:: Röd text idag därför att mitt hjärta blöder ::

Vad har jag gjort för att förtjäna denna behandling? Jag kan inte förstå det riktigt.. Ena dagen är jag så jävla bra att ha för att nästa dag vara någon som man bara kastar spydigheter efter..?!

Jag förstår inte vad det är som jag har gjort dig för att du ska behandla mig så här..?! Om du nu tycker så jävla illa om mig, varför då inte bara säga det till mig.. Rätt ut.. Inte via MSN eller nåt liknande, utan öga mot öga.. Eller iaf öra mot öra.. *hmm*

Men det e la som man säger:
"Öga för öga, tand för tand...."

Jaja.. E de så det ska vara..?! Då kör vi på det..?! O nej......!!!!!!!
*går inte för sig*

Men.. Jag kan inte tro att det är det som är meningen i det här fallet.. Jag kan verkligen inte tro det, än mindre acceptera det..! *hmm* Vad e de som jag gjort som är så jävla fel så att du gång på gång ska snäsa av mig så som du gör....

Jo, jag vet vad jag har gjort som är så fel...
Jag tyckte om dig en gång i tiden....
Det är mitt stora fel....

Förlåt mig..!
Det var ett STORT misstag..!
Det ska inte ske igen..
*jag lovar*

Fy fan va jag ljuger dåligt..!
*ironi ironi*

Jag kan inte låta bli att tycka om dig..! Du är min stora kärlek och Du finns för alltid i mitt hjärta..! Men jag förstår inte för den sakens skull hur det kunde bli så här..?! Vi har alltid varit väldigt nära vänner & stått varandra väldigt nära.. Men nu verkar allt detta som bortblåst..?! Hur kan det vara det..?! Hur kan det vara så..?! Det kan INTE vara så..!!!!!

Men det är klart.. Jag är van att bli behandlad som en säck med sopor.. Det är inte direkt så att jag blir förvånad.. Jo!! Lite förvånad blir jag faktiskt iallafall..! *hmm* Jag trodde aldrig att Du skulle sjunka så lågt att du skulle behandla mig så här..!
*gör ont i hjärtat ~ så JÄVLA ont*

Vet du vad?

Du gör mig jävligt orolig nu..! Jag börjar faktiskt fundera över hur du egentligen mår..?! För det är inte likt dig att bete dig så här.. Jag vet att Du ALDRIG skulle ha gjort så här mot mig om du var dig själv..! Det är det som är det skrämmande med hela jävla soppan..!

VAD är det som har hänt med Dig..?! Jag vet ju att Du inte mått speciellt bra på sistone.. Det har vi ju pratat väldigt mycket om..! Men jag blir helt panikslagen nu då jag precis nu, i skrivande stund, först nu förstår riktigt hur illa däran Du är..

Varför..?!

Joo.. För att jag känner mig totalt maktlös..! Jag vet inte hur jag skall kunna hjälpa dig.. Jag är ju så långt bort..!

Jag kommer aldrig att förlåta mig själv om det händer dig nånting..! :*-/

En Tuff Dag

Idag har det varit en tuff dag, på alla sätt & vis..!
*varvar ner igen*

Allt som skulle kunna "gå på röven" (som hjärtat mitt skulle ha uttryckt det) har verkligen gjort det idag oxå.. Inte bara lite, utan helt & hållet..
*typiskt för mitt liv dock*

Steg 1:

En massa känslor som blossar upp i mitt yra lilla huvud, och det gör mig ju inte direkt klokare, snarare bara än mer förvirrad..! Vad att göra? Man försöker att tänka igenom situationen i sin helhet och vill försöka reda ut alla begreppen.. I tur & ordning......

Steg 2:

Man börjar analysera alltsammans.. Sakligt & grundligt..! Var sak för sig......

Steg 3:

Detta leder såklart till att det blir än mer rörigt i ens lilla huvud..
*jisses amalia*

Jag tror inte alls att jag gör mig själv någon tjänst då jag börjar med dessa analyser, jag VET att jag INTE gör det, men jag måste iallafall genomföra dom..! Som om det är mitt sätt att plåga mig själv.. Att bestraffa mig själv för att jag är så värdelös..!
*suckar*

Dessa självstuderande analyser.. Men.. Vad göra då? Det är ju inte direkt så att man kan låta bli att göra just detta felaktiga valet heller..! Det funkar inte så för mig iallafall.. För.. Om än jag vet att DETTA ÄR DET SÄMSTA JAG KAN GÖRA..... Jo, vad gör jag då tro?!?!

Ja precis.. Jag gör ju det ändå.. Å allt blir bara än mer rörigt....

Varför ska man alltid göra sig denna otjänsten för? Varför tar man inte tillvara alla dom goda (och mycket värdefulla) råden som man får av vännerna runt omkring en för.. Jag gör det iallafall inte.. Jo kanske i vissa lägen, men.. Långt ifrån alltid..! På TOOOK för sällan..
*skyll sig själv då damen*

Jag älskar dig, hjärtat..!



Jag vill att Du skall komma hem & bara hålla om mig nu..!

Hårt..! Länge..! Ömt..! Viska i mitt öra att du aldrig lämnar mig..!

Att allt ska bli bra..! Att jag inte alls är så värdelös som jag påstår mig vara..!

Jag vill att Du ska komma hem nu..!

Att du bara skall finnas här för mig.. Nära..!

Att du skall hålla om mig

och få mig att känna mig älskad igen..!

Detta är inte lätt längre..! Det blir bara värre & värre,

svårare & svårare, för varje gång du är bortrest numera..!

Jag saknar dig bara mer & mer för varje gång..!

Det känns som om vi inte har något liv tillsammans längre,

utan mer som om du är gift med ditt arbete..!
*Du vet hur jag menar*

Vill bara få vara ensam med dig nu ett tag..!

Ensam utan allt runt omkring..! Bara få vara en familj igen..!

En familj som träffas dagligen & som gör familjära saker tillsammans..!

!.. Det ..!

Det är PRECIS vad Vi behöver..!

Och inte sen....... Nuuuuu.....!

Vart blev det fel, eller blev det fel?

Vad är meningen med livet? Idag har jag verkligen funderat över detta.. Inatt hände det något inom mig som fick mig att fundera än mer på detta.. Som om jag inte hade nog mycket att fundera på redan, som det var..? Varför ska alla tankar & grubblerier alltid komma på en & samma gång för och aldrig var för sig, i lugn & ro liksom..? *skulle vara mkt praktiskt*
*klurar som sjutton över alltsammans*

Jag funderar över vad som är rätt & fel..? Vad som är menat att vara & vad som inte är det..?! Vad som är rätt väg i livet att gå för mig & vilken är det inte..? Har man gjort rätt val i livet, eller har det någonstans blivit fel..? Väldigt fel..?
*tankarna snurrar för fullt men svaret är solklart*

Men kontentan.. Vad jag kommit fram till är dock ändå....

Det spelar ingen roll..... Jag kan ändå inte förändra någonting..?! Allt som hänt i mitt liv.. Det har ju redan hänt.. Vare sig det hände igår, eller vid födseln.. Vare sig jag ångrar det eller inte.. Vare sig jag vill det eller inte.. Vare sig allt varit ett stort skämt eller inte..
*gråta*

Jaaaaa..

Jag vet att ni tycker att jag gnäller idag.. Men sorry.. Det är bara så här tragiskt det är.. Å ni vet inte orsaken.. Så jag undanbeder alla era negativa tankar & kommentarer :-)

Vettiga sådana är dock mycket varmt välkomna..! :-)

...jag önskar att jag visste, att jag förstod...