Serumprov, Knädoktor o Födelsedag!

...Idag är jag i vecka 19 (18+3)...

Idag började dagen med att jag var ner på MVC o lämnade lite blodprover. Dom skulle ta serumprover på mig. Det görs inte i vanliga fall, utan det är något som bara vi epileptiker får dras med. Det är ett prov som tittar på bebisens ryggmärg o lite andra grejjer.

Den kollar om slutningsmekanismen har fungerat som den ska... :-)

Förhoppningsvis så ska provsvaren ha hunnit komma tills på Onsdag så att läkaren som tittar på vårt UL ska veta hur det ser ut o kunna kolla lite extra ifall det är något speciellt... :-)
*håller tummarna att labbet är effektiva imårrn*

Därefter så har jag vart till Ortopeden som kollat på mina knän. Precis som jag visste redan innan så är inte allt som det ska med mina knän. Men det har jag vetat sen jag var 14 år gammal, men lika förbannat så har ingen läkare gjort något åt det än idag... :-(

Nu fick jag söka läkare för en månad sen för att knäna, nu, från att tidigare ha blivit värre från år till år numera blir värre från månad till månad, o ibland från dag till dag. :-( Läkarn som jag då besökte skickade direkt remiss till Ortopeden utan något som helst snack om saken...

...Men nu till problemet o diagnosen...

Läkarn som jag besökte idag visste precis vad mitt problem med mina knän var och vad som behövde göras. Jag behöver 3 st (!!!) Cortisonsprutor i varje knä!

Problemet är bara att...

Han säger att INGEN LÄKARE kommer att gå med på att göra detta på mig så länge jag är gravid. Att det är förbjudet. Allt är förbjudet. Alvedon till o med är förbjudet
(trodde han ja, han har ju ingen koll i det fallet iaf, det är solklart!)...
*suckar riktigt riktigt djupt*

Så det enda han kunde erbjuda var att jag besökte honom igen direkt efter förlossningen så skulle han utföra denna behandling på mig DÅ. För då först skulle det gå att genomföra denna Cortisonbehandlingen... :-( *morrar o klagar*

Jaa.. Vad säger man om detta då? HUR 17 ska jag palla med mina knän fram tills dess? Då det redan är så illa att jag SKRIKER rätt ut så fort jag suttit stilla en liten stund med böjda ben o ska resa mig. Det är ofta så illa att jag inte ens kan stödja på mina ben då jag försöker resa mig. Det gär så satans ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det går inte att beskriva den smärtan ens en gång...!
*tokfrustrerad*

O hur ska det då gå då jag kommer längre fram i graviditeten? Nu ökar jag ju massor i vikt för varje vecka som går. Blir bara tyngre o tyngre o vet inte hur jag ska bära mig åt...?!?!

Att då dessutom bo på 3e våningen utan så mkt som en tillstymmelse till hiss, det är deppressionsframkallande...
*gråter en skvätt*

Nu ska jag ta o ringa min ”käre far” som fyller år idag..!

Längtar tills vårt UL på Onsdag....
*myyyys*

~*~ Kram på er alla mina vänner! ~*~