Pappa!

En underbar människa...

Min pappa var en helt fantastisk människa.
Så himla fin och bra på alla sätt.
Jag önskar att vi hade kunnat få lite mer tid tillsammans.
Lite mer tid än vad vi fick.

Min pappa gick bort den 7 augusti 2oo5.
Bara 5 dagar efter min 26-årsdag.
Sist jag pratade med min pappa var på min födelsedag.
Jag ringde upp honom på sjukhuset, där han låg pga att
han genomgått ett flertal operationer och fler var planerade.

Min pappa hade problem med sina blodkärl.
Dom kalkade igen för honom och orsakade mycket värk.

Värk från ljumskarna och neråt, hela vägen ner till fötterna.
Han hade ingen blodcirkulation, what so ever, i den ena foten.

Han var sjukskriven hela sitt sista levnadsår. Åkte in och ut
på sjukhuset på kontroller, medicinska rådgivningar, osv osv...

Listan kan göras låååååååång!

Det tog alldeles för lång tid innan läkarna tog sitt förnuft
tillfånga och gjorde det som var det enda rätta.
Efter många om och men och en massa undersökningar,
så kom dom fram till att...
"DET HÄR är var vi måste göra!"
"DOM HÄR operationerna behöver du!"

Därefter så gick det ytterligare över ett halvår innan nånting hände...
Inte ett jävla skit hände... Min pappa mådde sämre och sämre för varje
dag som gick och lika förbannat så kom det aldrig någon kallelse för
operation... =o( *så jävla dåligt*

En vacker dag, nåt halvår senare eller så, så dimper det ner en
kallelse till operation. Dagen för operation kommer, pappa opereras,
operationen går jättebra och pappa ligger kvar för obeservation på
sjukhuset i några dagar...

Sen får pappa permis och får åka hem på Lördagkväll, den 6e augusti 2oo5.
Han får välja själv om han vill sova hemma eller komma tillbaks
till sjukhuset senare och sova där...

Pappa var jättepigg och ville sova hemma, tror jag...
Han åkte hem med gott humör men det dröjde inte mer än nån knapp
timme innan han sa till sin fru, med bestämd röst, att:
"Du får skjutsa tillbaks mig direkt!",
och så stapplade han sig ut till bilen.
Hon kom efter med en kudde att sitta på.

Han fick så panikont i magen och att han fått tarmvred
rådde det inga som helst tvivel om.

Hans fru skjutsade in honom till sjukhuset,
där det blev en akut operation, direkt...

Det var inte tarmvred, utan dom plötsliga smärtorna berodde på
att tarmarna hade vuxit samman efter den senaste operationen.
Dom fick lyfta ut tarmarna ur kroppen och upp på magen och fixa till dom...

Sedan så gick den dagen och pappa vilade.
Hade fått massor med värktabletter.
Kraftiga morfinpiller som han medicinerades
kraftigt med pga mycket kraftig smärta!

Morgonen efter skulle hans fru hälsa på honom, men hon vaknade på
morgonen och kände att hon inte alls var frisk. Förkyld, snuvig o febrig.

Hon ringde upp till honom på IVA och talade om att hon inte mådde bra
och att hon inte skulle komma upp och hälsa på då hon var så dålig,
utan att hon skulle komma en annan dag...

Pappa la bara på luren i örat på henne o avslutade samtalet med:
"Vi får höras senare..." *klick*

40 minuter senare blir hon uppringd av pappas läkare
som talar om att min pappa är död!

Han hade satt sig på sängkanten (i en sal med 4 patienter)
bara "snarkat" till och tippat ner raklång i sidled.
Dom larmade direkt på läkarna som kom med hela återupplivningskitet direkt...

Dom gav honom hjärt och lungräddning, elchocker direkt...

Men förgäves, det gick inte. Hjärtat var helt slut!
Det fanns ingen kräm kvar!!! *gråter*

VARFÖR? VARFÖR I HELVETE? VARÖFR I HELVETE GJORDE LÄKARNA INGENTING TIDIGARE? DÅ DOM VISSTE VAD SOM BEHÖVDE GÖRAS, VARFÖR BÖRJADE DOM INTE OPERERA MED EN GÅNG DÅ? MIN PAPPA HADE LEVT IDAG OM DET INTE VAR FÖR DERAS JÄVLA MISSTAG!

Dom blodkärlen som dom hade opererat honom i har läkt och blivit jättefina!
Han var helt frisk i dom. Hade dom börjat tidigare så hade hjärtat orkat med,
alla kärl hade blivit bra, allt hade blivit bra...!!!

Men nu gjorde dom inte det och det kostade mig MIN PAPPA!
Det kostade mina barn SIN MORFAR!
Du hann inte ens träffa ditt allra minsta barnbarn...
Vår lille Ellioth! Som du längtade så mycket efter...

Du skulle ha älskat honom så...

/Saknar dig pappa och det gör sååå jövla ont att mitt hjärta blöder !